Jag har sett bebis!

Läkarbesöket gick bra. Urinet var utan anmärkning och blodtrycket låg på 120/75. Dessutom sa läkaren gång på gång att jag inte behövde oroa mig över att bebis tagit skada av min lite för låga ämnesomsättning. Det kändes skönt. Vi pratade lite om att jag är såpass kort och att det ibland kan vara trängre i bäckenet på kortare personer och att det då kan vara svårare att föda vaginalt. Hon trodde dock inte jag skulle behöva göra snitt på grund av det, eftersom mamma fött normalt och typ resten av släkten också.

Sen skulle vi mäta flödet i navelsträngen för att se så liten får den näring som behövs och att hon/han syresätter sig som sig bör. Detta innebar att jag fick göra ett ultraljud och alltså fick se min vackra lilla bebis igen! ♥ Åh, vilken fin bebis vi har, jag och J! Man såg den lilla näsan och ögonen som blinkade och den näpna lilla munnen som svalde fostervatten. Nu är bebisen så stor att man bara kan se en kroppsdel i taget på ultraljudsskärmen. Den såg ganska rund och go ut i ansiktet tyckte jag. :) Bebisen låg just nu med huvudet neråt men kan fortfarande vända sig.

Läkaren pratade om hjärtljuden och sa att man brukar säga att ligger det under det och det så tyder det på att det är en pojke och ligger det över det och det så tyder det på en flicka. "Din bebis ligger på den övre gränsen, men jag säger ingenting om varken det ena eller det andra" sa hon. Och så väcktes min nyfikenhet igen förstås! Hade hon sett vad det var för kön tro? Jag längtar verkligen så otroligt mycket tills det är dags för vårt lilla hjärta att komma ut. Flödet i navelsträngen var helt normalt och det kändes ju förstås väldigt skönt att höra.