torsdag 9 september 2010

Aldrig går väl tiden så långsamt som när man väntar på något?
Här har ni en som ställt klockan för att gå upp och ringa och boka tid för utredning. Det gjorde jag också. Vet ni vad jag hörde i andra änden av luren? "Just nu har vi pga sjukdom begränsade telefontider. Nästa telefontid är klockan 13.00 - 14.30."
Jag ba WTF!? Jag blir så trött. Så jävla, in i helvete trött. Kröp missnöjd tillbaka till sängen där jag låg och suckade ett tag innan jag klev upp.

Har sedan fått lite gjort hemma. Dammsugit, vattnat blommor, plockat ur diskmaskinen och varit och handlat fika. Sophia och hennes lilla bebis har ju varit här på besök idag. Det var trevlig, och den lille krabaten var skitsöt!

Sen blev det äntligen dags för telefontid. Fick ursäkta mig och gå ifrån Fia för att ringa. Upptaget. Upptaget, upptaget, upptaget. Tror fan det! När de knappt har några telefontider alls.Sjä'lvklart ringer då ALLA på en gång. Till slut kom jag fram och fick veta att det var många som ringde men att jag blev placerad i telefonkö. Min beräknade tid i kön var 4 minuter. Jag hade plats ett i kön. Yes!
Handen som jag höll luren i skakade, hjärtat bultade som besatt i bröstet på mig. Jag väntade. Och väntade. Och väntade lite till. I ungefär 12 evighetslånga minuter. Sen möttes jag plötsligt av en trevlig kvinna i andra änden.

Jag fick fram mitt ärende och inflikade snabbt att jag har en hormonsjukdom i grunden som kanske hjälpt till att ställa till det för mig på graviditetsfronten. Kvinnan i andra änden sa att hon såg att jag varit i kontakt med fertilitetkliniken tidigare och undrade om jag berättat om min hormonsjukdom för dom. Jag sa att jag inte hunnit det, att jag bara fick veta att jag skulle vända mig till gyn direkt för en utredning först och sen la vi typ på.

Hon berättade att väntetiderna var tre månader och att jag tidigast kunde få en tid i november! Mitt hopp sjönk. Jag vill inte vänta mer! :( Sen sa hon att hon skulle gå och prata med de på fertilitetskliniken om jag kanske kunde komma direkt dit eftersom jag har den sjukdom jag har i grunden. Dessvärre var personen hon skulle prata med upptagen just då, så hon bad om att få ringa upp mig senare när hon talat med henne.

And here we are now. Här sitter jag och väntar. Väntar på att hon ska ringa upp mig. Det var snart en timme sedan jag pratade med henne och jag är rädd att jag ska bli bortglömd! Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag får komma direkt till fertilitetsmottagningen och att jag slipper vänta så länge på en tid där. Jag är sjukt nervös nu.
Och röstning med mamma blev det ingen idag. Jag vågar inte lämna hemmet ifall de skulle ringa under tiden jag är borta.

0 kommentarer: