lördag 6 mars 2010

Jag vaknade till och från hela natten och hade skitont i magen. Jag låg vaken från 7.30 till 9.00 då klockan ringde och konstaterade att det var frukostdags. Tog en snabbdusch och sedan begav vi oss mot frukostrummet. Vid det här laget kändes min mage bättre. Laddade upp med en riktig brakfrukost med fralla, yoghurt + flingor, fruktsallad, te och juice. Mycket härlig frukost. Sen gjorde vi oss redo för att checka ut och begav oss ner mot stan där vi gick raka vägen mot stationen för att låsa in de otympliga väskorna i ett värdeskåp. Det var en lättnad att bli av med dem.


Gick runt i massa butiker fram tills klockan var strax innan 14.00 då vi bestämde oss för att det var lunchtime. Vi gick till Andrum. Min favoritrestaurang. Det är en vegetarisk, alldeles underbar restaurang och jag skulle lätt kunna tänka mig att äta där varje dag! Efter intagande av föda gick vi en sväng till på stan. När vi tröttnat på det bestämde vi oss för att ta en fika innan vi begav oss mot stationen igen. Och för andra gången denna resa hamnade vi på Fröken Olssons. Där gick jag fram till kassan och sa att jag ville ha en rättvisemärkt tryffel och en kopp med Livsglädje. Haha. Jag hörde sedan i efterhand hur roligt det lät. En kopp med Livsglädje. Och sen kan jag ta en hink med energi och ett glas fruktsamhet också. Eller vadå? Det var alltså mitt gröna te som hette Livsglädje.


Efter fikapausen gick vi och satte oss och hängde på stationen en stund. Vi var skittrötta båda två. Dessutom hade min mage börjat bli lite orolig igen. Klev på tåget och det var folk överallt. Det fattades en vagn vilket gjorde att det var extra trångt. Men det gick. Fick en tablett för magen av J, sen tyckte jag att det blev lite bättre i magen faktiskt. Kände dock att jag hade en svagt begynnande huvudvärk på gång men tänkte att den nog skulle försvinna innan den ens hann utvecklas ordentligt. Därför följde jag med Jennie till Karlstad. Vi skulle hem till henne snabbt och dumpa av lite grejer och sen möta fyra av de andra flickorna på stan för en bit mat och en drink. Kände att huvdvärken stegrades när vi gick mot torget men tänkte att jag nog kunde stå ut.


Vi gick till Tempel där vi beställde lite käk och istället för att ta en drink bälgade jag i mig nästan två liter med isvatten. Det hjälpte inte. Det var jättetrevligt att träffa tjejerna även om jag kände att jag inte var helt "med i matchen". När klockan började närma sig 23.00 kände jag att det var dags att åka hem, så jag tog mitt pick och pack och begav mig bort mot bussen. Det var skönt att få sätta sig i den varma, tysta bussen och veta att man var på väg hem. Men den lyckan blev inte bli långvarig. Vid hållplatsen efter min klev det på ungefär sexhundra personer. De flesta var 40+. De hade varit ute och svirat. Och de var så jävla högljudda att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Dessutom satt det några kids längst bak i bussen och spelade Ultima Thule skithögt samtidigt som några av 40-taggarna skrålade på "En busschafför-låten".


Vid det här laget trodde jag att mitt huvud skulle sprängas närsomhelst och jag var skitnära att börja grina. Så ont hade jag. Jag hade lust att bara skrika till dem att hålla käften, men det vågade jag inte såklart. När jag kom hem släppte jag allt jag hade för händer, gick raka vägen till medicinskåpet och rotade fram två alvedon som jag tryckte i mig. Sen gick jag in och tvättade fejset och borstade tänderna och gick raka vägen i säng. Jag orkade inte ens prata med Jonas om hur resan varit. Mådde skitdåligt verkligen. Somnade snabbt som tur var. Vaknade ett par gånger inatt av att jag var skityr i huvudet. Jätteobehagligt. Men det gick över. Nu känner jag mig nästan som vanligt.


Jag och Jonas har varit ute på en liten promenad. Vi gick förbi mitt jobb och hämtade mina arbetskläder för imorgon ska jag iväg och jobba på ett ställe där jag aldrig varit förut. Min gamla chef ringde mig igår när jag var i Göteborg och sa att de hade kris på deras ställe i helgen och bad mig ställa upp och hjälpa till. Och som den räddande ängel jag är så sa jag ja. Känns sådär faktiskt. Det är inte det lättaste att bara kastas in på en ny arbetsplats utan att ha fått någon introduktion eller fått gått bredvid en dag åtminstone. Men vi får väl hoppas att det går bra. Jobbar mellan 7.00 - 16.00.



Det är inte varje dag man äter brieost till frukost. Hotellfrukost är guld.

Här bodde vi.

Morgon i Brunnsparken.

Underbar mat på Andrum.

Underbar, I tell you. Det där basilikabrödet längst ner i bild är inte heller fy skam.

Min rättvisemärkta tryffel från Fröken Olssons.

1 kommentarer:

Marie sa...

Saknar verkligen götet ibland. Speciellt fröken o och andrum!