onsdag 3 mars 2010

Idag sprätte jag upp ur sängen 8.30. Ja, jag har faktiskt börjat GILLA att gå upp i tid på morgonen. Fast jag gillar en ordentlig sovmorgon emellanåt också. Tanken var att jag skulle kommit iväg till gymmet på morgonen men med tanke på att mina knän inte var helt i form och att jag har ont i ryggen från gårdagens träning samt bärande av syrrans tunga möbler, kände jag att det var bättre att vila kroppen så den hinner återhämta sig lite.

Därför gick jag ut på en morgonpromenad i det vackra, vackra vädret istället. Det var så skönt ute, trots att det blåste lite. Jag gick ner mot sjön. Hade tänkt att gå längs längs vattnet mellan Lassehall och Trulsön men jag fick så jävla ont i ryggen så jag kände att det var bättre att lyssna på kroppen och ta en lite kortare tur. Men jag var nog iallafall ute i ungefär 45 minuter - 1 timme. Så skönt att få frisk luft och solsken och de livsviktiga D-vitaminerna från solen! Hade inte ryggen gjort sig påmind hade jag nog kunnat vara ute hur länge som helst tror jag. Det var väldigt mycket folk ute och gick.

Jag har en ful ovana. Det är så att jag inte kan låta bli att sjunga med när jag har med mig MP3-spelaren när jag är ute och går. Och jag går liksom inte och mimar lite försiktigt. Nej, jag skrålar ganska högt och lägger stämmor och grejer, ibland har jag själva spelaren i handen som en mick, precis som man hade med hårborsten när man var liten och mimade till Lili och Sussi. Jag headbangar och tar små danssteg alternativt går tufft i takt med musiken. Detta kan upplevas obehagligt för männsikor som jag möter på vägen. Nog för att jag försöker tona ner det lite när jag märker att jag möter folk, men ibland är jag så inne i musiken och i min egen värld att jag inte upptäcker det förrän det är för sent. Därför utfärdar jag nu en varning till alla som eventuellt skulle kunna råka stöta på mig på vägarna. Jag är inte galen eller farlig, jag är bara glad och njuter av musiken och av livet! ;)



Hur vackert är det inte en vinterdag som denna?


På vägen hem hade jag en flock stavgående pensionärer framför mig som jag vallade i rätt riktning.

Och så kom det en hel klass med småkids och åkte skidor i spåret, vilket gjorde mig oerhört sugen på att ta mig en tur. Hade inte mina knän varit ur funktion och Jonas hade vallat mina skidor hade jag nog gjort det faktiskt.

Ser ni hur jag njuter av vädret?

Aahh!

Tränar på poser inför morgondagens photoshoot i Götet.

Oohh!

Bli inte rädda om ni möter mig när jag kommer skrålandes och headbangar. Fast jag skulle nog själv bli lite rädd om jag mötte någon som kom och sjöng: "I need pain to get happy, I feel good when it hurts, you might say that I´m crazy you might call me perverted." Från den mycket trevliga låten I need needles.

1 kommentarer:

sister mary sa...

Fan va lik far din du är på bilden näst längst ner!