fredag 3 juli 2009

Syrran ringde precis. "Jag står här mitt i publikhavet innan spelningen. Det är värsta jävla trycket! Jag ville bara säga att jag älskar dig om jag dör. Men om jag skulle göra det vill jag att du ska veta att jag dog lycklig." Jag förvissade mig om att hon var i goda händer innan vi la på. Spelningen ja. Depeche Mode på Arvikafestivalen 2009. Där befinner sig sig just nu min syster och min far. De ska få njuta av Depeche live. Depeche Mode liksom! Fatta! Jag är så totalt jävla avundsjuk! Jag får vara hemma och jobba istället jag. Åh, vad gärna jag skulle ha velat vara där just nu! Även Peace & Love i Borlänge hade ju varit guld att ha varit på i år. Måååånga asbra artister verkligen. Men icke!

Ibland längtar jag så djävulskt efter att få gå på festival. För aldrig är jag så lycklig som då. När solen skiner från en klarblå himmel, man käkar thaimat och pasta som kostar multum men smakar himmelskt, man dricker öl eller vin och umgås med goda vänner och lyssnar på livemusik i flera dagar. Så jävla underbart! Jag har ett slags lyckorus i kroppen vid de tillfällena. Jag blir high on life. Det är en obeskrivbar känsla och jag tror inte att de som inte själva har varit med om det kan förstå.

2 kommentarer:

Jennie sa...

Håller med om det underbara i festival. Men glöm inte regnet!!! Igår innan vi åkte det så åskade så vi trodde himlen skulle falla ned över våra huvuden. Jag är glad att jag inte bor på campingen :)
P.S. Depeche var sjukt bra ;)

sister mary sa...

förjävligt att du inte var med milla!