fredag 29 oktober 2010

Jag klarade mig igenom arbetsdagen som varit hektiskt. Jag förstod att den skulle bli det eftersom vi varit en mindre.
Vissa saker på det där nya stället har jag svårt att förstå. Ja, hur de lägger upp arbetet och så. Jag menar, jag var där skittidigt imorse - typ 06.25, nu börjar jag inte förrän 06.45 men ändå. Man (läs: de allra flesta) är ju där lite innan man börjar, fast kanske inte vanligtvis så tidigt som jag var där idag.

Jag förberedde frukosten, satte på kaffe, la upp pålägg. Sen satte jag mig på kontoret och läste lite i pärmen om patienterna och sådär. Klockan segade sig fram. Kollade vad vi hade för städ idag. Tog tag i det och tog både korridoren och dagrummet. 07.30 började min kollega. Och hon anlände inte en minut före det. Sen vill hon liksom sätta sig och ta kaffe. Ta en snabb kopp på stående fot liksom medan jag ger rapport, tänker jag, men säger inget.

07.50 ungefär började vi med morgonarbetet. Då hade jag varit där i 1,5 h redan. Jag hade tänkt börja med någon innan min kollega dök upp, men var rädd att det skulle bli sura miner så jag vågade inte. TIO I ÅTTA. Och sen håller min arbetskamrat på och stressar ihjäl sig för att alla ska hinna upp i tid och helst sitta runt borde 08.30 då det vankas frukost. Det går ju liksom inte. Iallafall inte om man börjar så sent som vi gjorde imorse, har 7 patienter som ska ha hjälp, varav en ska duschas och när vi dessutom går en personal kort!

Och anledningen till att de börjar runt 07.45 ungefär är att deras patienter gillar att sova på morgonen, säger dom. Okej? Det gör jag också, men jag får gå upp ändå. Patienterna på mina tidigare arbetsplatser gillade också att sova på morgonen, men där började vi alltid strax efter 07.00 med morgonarbetet för annars hinner man inte! Ja, iallafall inte om det nu är så viktigt att de ska få frukost och mediciner i någorlunda tid. Sen kan ju jag tycka att om man nu måste väcka någon som sover, så spelar det kanske inte så stor roll om klockan är 07.05 eller 07.55. Man väcker dom ju lika förbannat. De kan ju lägga sig igen efter att de är tvättade, påklädda och klara! Vila en stund till innan frukost.

Men istället sitter man bara där och glor och ser klockan gå och sen får man stressa som helvete. Inget vidare upplägg tycker jag. Hela verksamheten ska ju liksom gå runt. Det är ju inte bara omvårdnad, frukost + mediciner som ska fixas. Det ska beställas varor, beställas mat, träna patienterna, skalas potatis, städas, ha möten med arbetsterapeuter och sjukgymnaster, ha vårdplaneringar, svara i telefonen osv osv. Och det gör vi ju. Också. Men det blir ju dessvärre så att man kanske får sätta sig och äta sin frukost runt 10.00-tiden. Det är i senaste laget eftersom allt det där andra ska hinnas med på förmiddagen innan lunchen som serveras 12.30.

Igår var vi också en personal kort och då hann vi till exempel inte ta någon rast eftersom det blev så sent med allt. Idag satt jag ungefär 15-20 minuter. (har en halvtimmes rast egentligen)

Det är inte kul när man går hem från jobbet och känner att man inte gjort ett ordentligt jobb. Att man inte gett sitt allt. Jag är sån. Varje arbetspass försöker jag göra mitt bästa, men ibland räcker man inte till. Och det är patienterna som blir lidande. Tyvärr. Jag tror att de hellre skulle se att vi hann göra deras träning eller sätta oss ner och prata en stund när vi har tid över istället för att de ska få sova tjugo minuter längre på morgonen!

Men sen beror det såklart på vilka man jobbar med också. Jobbar man likadant och tänker på ungefär samma vis så brukar det gå bra. Men hon jag jobbade med idag är min totala motsats. Ett riktigt yrväder som flyger omkring och är inne på två rum samtidigt och grejar och håller på, stressig, rörig och omständig och alltid på väg någonstans. Och så jag. Som är så jävla lugn. Som planerar mitt arbete noggrant. Som förbereder allting för att det ska gå så smidigt som möjligt. Som gärna "jobbar undan," det vill säga jobbar intensivt i början och sen kanske tar det lite lugnare när man liksom gjort det viktigaste och det man måste.

Kvällarna är lite lugnare ur den synvinkeln för då kan man lägga upp arbetet utifrån hur man själv tycker passar. Och eftersom man är ensma på kvällen har man inte så mycket annat att ägna sig åt än just patienterna.

Oj. Vilken roman det blev. Sorry. Jag var bara tvungen.
När jag läser igenom det jag skrivit låter det som om jag inte alls gillar stället, men så är verkligen inte fallet. Jag trivs skitbra! Men vissa saker går att förbättra tycker jag. Och eftersom jag varit runt på flera olika enheter nu den senaste tiden så ser jag kanske sånt med nya kritiska ögon. De som gått där i flera år blir nog väldigt hemmablinda. Vi får väl se om det blir någon ändring. Men nästa gång jag börjar tidigt ska jag fan sätta igång lite tidigare. Vill inte bara sitta där som ett fån och vänta. Sådetså.

2 kommentarer:

Marie sa...

Ja det verkar inte vara det smidigaste upplägget på jobbet. Får hoppas att det går att ändra på :-)
Tror du jobbar på den avdelningen min farfar är på med jämna mellanrum, tror du pratade med pappa i tisdags eller onsdags :-)

Hoppas det blir lite mys så här på fredagskvällen, kram.

Malla sa...

Egentligen ska man inte gå med på det här med att skippa raster...men tyvärr gör man så i alla fall.
Nighty kram