onsdag 23 september 2009

Jag har sovit som om det inte fanns någon morgondag. I nästan tolv timmar sov jag, med undantag av när jag vaknade och var kissnödig och när jag fick två sms. Annars har jag sovit som en stock. Helt däckad. Nu känner jag mig relativt pigg. Vi får väl se hur länge det håller i sig. Jag ska ringa och försöka få en läkartid nu i eftermiddag. Sedan ska jag till Ö&B med lilla mamma och inhandla lite nödvändigheter, som exemepelvis folie och plastpåsar.

I eftermiddag sen är det tänkt att jag ska försöka plugga lite. Känner mig inte direkt upplagd för det men man måste ju passa på när man är ledig och har tillfälle även om det tar emot.
Det blir ingen vattengympa för mig idag eftersom jag har fått mens. Jovisst, igår kom det, blodet. Bara sådär. Kände lite molande värk i magen men trodde att dt var inbillning eftersom jag känt den känslan många gånger under de här två månaderna. Men denna gången var det inte inbillning. Vet inte vad jag ska säga om saken. Det känns bittersweet. Jag är ju självklart GLAD att den är tillbaka eftersom det, om något, är ett friskhetstecken, men samtidigt så hoppades jag ju så innerligt att de där två graviditetsteten som jag tagit, och som båda två var negativa, skulle visa fel. Men icke.

Nu passar det minsanna att dyka upp, så jävla försenad. Mensjävel. Denna gång kändes det ändå inte lika hemskt som det gjort de andra gångerna när blodet har kommit. Denna gång var det jag som väntade på blodet. På något vis.
Men jag pratade som sagt med min läkare igår, höll på att börja böla när jag med darrande röst berättade hur ont det gör i mig varje månad när blodet kommer, och han sa att mina värden nu hade gått ned lite igen. Förra gången hade de gått upp och denna gång hade de gått ned lite. Men han tyckte ändå att jag skulle börja med medicin igen eftersom värdena ligger en bra bit över normala fortfarande och det kan påverka chansen till graviditet. Så nu får jag alltså börja knapra tabletter igen. Vi får väl se om jag behöver göra det där hjärtultraljudet också i och med att tabletterna hade påvisat funktionsnedsättningar på hjärtklaffarna hos vissa patienter. I november ska jag iallafall in på röntgen av Herr Hjärna och se om tumören växt ytterligare.

Nu ska jag som sagt försöka få tag i en läkartid för att kontrollera mitt allmänna hälsotillstånd ytterligare eftersom jag är så trött/yr/illamående, och sedan ska jag försöka få komma till någon barnmorska eller så, och prata lite om min önskan att bli gravid och sedan så hoppas jag på en remiss till gyn där de kan kolla upp mig ytterligare. Framförallt vill jag att de ska kolla om jag har ägglossning. Det kan ju vara lite svårt att bli gravid annars. Det måste fan hända något nu! Jag orkar inte annars.

Ursäkta allt tjat om mina olika sjukdomar hit och dit, men jag var tvungen att få skriva av mig lite.

2 kommentarer:

Tessan sa...

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga egentligen, samtidigt så kände jag att jag inte ville lämna din blogg utan att kommentera det här inlägget heller. Jag har väl inga bra ord att komma med, men vill ändå tala om att jag lider med dig och tycker att det är så jäkla synd att det är som det är. Hoppas verkligen att du nån gång kommer att få din bebis!

Kramar till dig.

Therese sa...

Du behöver inte be om ursäkt för att du skriver om dina sjukdomar och sånt, vi som läser här läser ju för att få reda på vad du har för dig och vad som händer.
Jag håller tummarna för dig att det ordnar sig!
Och att behöva vänta i över en månad på att få en tid till läkaren ÄR under all kritik, så tycker jag inte att det borde få gå till. Då ska man alltså vara tvungen att planera när man ska bli sjuk så att man kan få en tid lagomt till dess.. "Hmm om en och en halv månad tror jag att jag blir sjuk så det är bäst jag bokar tid nu så jag inte behöver vänta sen". SJUKT är vad det är!