onsdag 16 september 2009

Det finns ju då en liten förklaring till varför Jonas lagade extra god mat till mig idag, en vanlig onsdag. Idag fick jag nämligen reda på att jag skulle få ett vikariat på mitt jobb. Alltså, en rad att gå på. Det har aldrig tidigare hänt under mina 7-8 år i kommunen, bör tilläggas. Jag blev så glad! Det har bubblat i mig precis hela dagen sedan jag fick beskedet. Visserligen är det bara på 50% och vi vet inte ännu hur länge det blir, eftersom jag får en månad i taget, men jag är glad för allt jag kan få. För många är det ingen big deal. Inte alls. Men för mig, som har gått som timanställd hur länge som helst och vissa månader känt mig helt förtvivlad över hur jag ska få ihop pengar till hyran, känns det ändå som ett relativt stort steg i rätt riktning.

Dessutom ska jag ÄNTLIGEN få bli medlem i vikariebanken, vilket betyder att jag kan jobba upp lite mer timmar från mina 50% om det skulle finnas behov av det. Det känns helt underbart. Det känns som om saker och ting börjar ordna sig till det bättre. Och tack vare vår nya chef kommer jag alltså från och med måndag nästa vecka att få gå på ett schema. Sedan kommer jag att behöva ta bort några timmar här och där för att få ihop det med mitt pluggande, men det verkar inte vara särskilt mycket som behöver tas bort. Känns lagom att jobba ungefär 50/75% just nu när jag pluggar.

Imorse hade jag inte en tanke på att detta skulle utvecklas till en så bra dag. Jag somnade väl runt 02.00 någon gång. 06.45 ringde telefonen. Det var från jobbet. De undrade om jag kunde komma och jobba då en i personalen blivit sjuk. Motvilligt släpade jag mig upp. Min kära kollega A frågade mig lite senare på dagen om jag visat något intresse för det där vikariatet. Jag sa nej, det var ju ändå ingen idé. Hon insisterade på att jag skulle göra det. Och tur var väl det! Det visade sig ju vara bra. Jag har henne att tacka för att hon är stönig. Jag är skitglad faktiskt. Första vikariatet i denna kommunen sen jag började jobba. Jonas sa att jag fanimej var värd det. Och det ÄR jag. Efter att ha kämpat, ställt upp och slitit i så många år. Jag är glad och tacksam.
Om resten bara kunde ordna upp sig nu också så vore det prima.

Nu ska jag peta i mig några orgasmiskt goda oliver. Jag tror jag är beroende av oliver. Det är som godis för mig.

6 kommentarer:

Mamma Hoppsan sa...

Grattis!! Det låter ju helt fantastiskt!

gaby sa...

grattis!! fan va gött för dig gumman! :D

Therese sa...

Åh va roligt för dig, grattis! :)

Och ja, jag diggar din lilla recepthörna så självklart måste det komma fler ;)

Idag bjöd jag på fem bilder, inte illa pinkat för att vara mig. Men bara det blir lite mer iordning så ska jag försöka dela med mig mer av bilder :)

Hoppas du sover gott

Jennie sa...

GRATTIS!!!!!!!!!!! Äntligen!!!! Du anar inte hur glad jag blir för din skulll!!!! Helt underbart!!!! Puss på dig vännen!!!

Buzaan sa...

Grattis, va härligt.. =)

Tessan sa...

Verkligen grattis! Så klart du är värd det, du är ju egentligen värd ännu mer än så till och med. Gôtt =)