onsdag 30 september 2009

Jag har inte skrivit på några dagar. Det har inte berott på något särskilt. Jag har bara inte haft något att skriva.
Idag har jag träffat Robert. Vi var ute och gick. En halv mil. Skitskönt var det. Det har varit en riktigt härlig höstdag idag!
Sedan har jag haft myskväll med Lina, Katrin och syrran. Vi har lagat mat. EGENGJORD pasta. Sug på den ni! Det var himmelskt. Och så har vi druckit rödtjut och kollat på Grey´s Anatomy. Jag känner mig lite rund under fötterna faktiskt. Det har varit så skönt att haft en riktigt avlappnad och skön dag. Inget jobb, inget plugg, jag har bara varit och umgåtts med goda vänner. Mycket välbehövligt!

Imorgon väntar jobb igen. Ett kvällspass. Innan dess hade jag tänkt att ta mig en ordentlig sovmorgon, kanske hinna plugga lite och eventuellt gå ut och springa. Vi får se vilket skick jag befinner mig i imorgon. Är dödens trött just nu.


Vi snackade på oliver innan maten. Min kära syster, som alltid har ogillat oliver, har idag lärt sig att äta dessa gudomligheter.

Mmmm.... choklad.

Lina knådar pastadeg.

Pastan kokar för fulla muggar.

Till pastan gjorde vi en sås med rouquefortost & valnötsost, sen blandade vi det med cocktailtomater, bladspenat och valnötter. Det var ärligt talat bland det godaste jag ätit ever!

Lina visar stolt upp det färdiga resultatet.
Kittlar dödsskönt i kistan!

söndag 27 september 2009

Nä, huvudvärken gav inte med sig. Den satt där som ett envist band över pannan på mig hela natten och hela dagen idag. Fram till nu. Nu tror jag fanimej att skallen känns lite lättare. Sweet. Dock känns det i kroppen som om jag håller på att bli sjuk. Kan det inte bara bryta ut någon gång så jag kan bli frisk sen? Jävla skit. Hade värsta värmevallningarna på jobbet förut, som en klimakteriekärring, och halsen gör lite ont på höger sida.

Jag är en trött tant idag. Imorgon blir det sovmorgon. En riktig sovmorgon. Länge, länge ska jag sova. Sedan ska jag hälsa på mormor och morfar en sväng. På eftermiddagen/kvällen ska vi till lilla papi på kalejs. Han fyller år idag, men blir firad imorgon. Grattis papi!
Kanske hinner jag plugga lite också. Om lusten och orken finnes.

Ska börja i tredje Twilightboken ikväll också. Spännande!
Någonting mer spännande än så har jag dessvärre icke att förtälja. Dagen har inte bjudit på så många överraskningar. Det enda jag har gjort är ju att jobba och sova.
7.00 - 13.00 jobba, 13.30 - 16.00 sova, 17.00 - 21.30 jobba.

lördag 26 september 2009

Jonas är på svensexa och jag tar en välförtjänt paus från pluggandet. Det finns ju roligare saker att göra en lördagkväll. Sitter just nu och slökollar på tv. Huvudvärken verkar inte ge med sig trots värktabletter. :(
Jag tror jag ska ta mig något ätbart, kolla lite till på tv och sen lägga mig tidigt som attan ikväll. Jag måste ju orka med min tiotimmars arbetsdag imorgon.
Här sitter jag alldeles nyvaken med håret på ända och världens skallebank.
Jag har jobbat förmiddag idag. När jag kom hem var det raka vägen till sängen som gällde eftersom tröttheten höll på att ta kål på mig. Jag somnade som en stock och vaknade av att klockan ringde två timmar senare. Tröttheten känns lite bättre just nu, men huvudet är förjävligt.

Well. Nu ska jag göra lite nytta, nämligen försöka koncentrera mig på att plugga. Det kommer nog att bli lättare sagt än gjort tror jag med denna huvudvärk.
Imorgon jobbar jag delad tur. Jag längtar tills den här helgen är över. Jag kommer antagligen att ligga däckad och sova hela måndagen.

fredag 25 september 2009

Well. Nu har jag ringt till A-kassan och fått OCR-numret på räkningen iallafall. Det var ju snällt. Hon skrattade när jag berättade om min situation. Om röran i lägenheten och lagen om alltings jävlighet när jag skulle gå in på internetbanken och kolla om jag redan lagt in räkningen och bankdosan har slutat fungera. Jag blev på lite bättre humör efter det och drog faktiskt lite på smilbanden jag också.

Nu sitter jag och läser om andningsorganen. Det är dessvärre inget att dra på smilbanden åt. Snart dags att avsluta dagens pluggsession för att åka till banken och sen vidare mot jobbet. Imorgon jobbar jag förmiddag så det blir förmodligen sängen tidigt ikväll.
Jag har tappat bort en räkning. Jävligt smart. Och bankdosan är kaputt så jag kan inte gå in på internetbanken och kolla om jag mot förmodan lagt in den redan. Tror dock inte att jag lagt in den. Jag ska ned till banken innan jobbet sen och kirra en ny bankdosa, det är ju dags att betala räkningar och då är det bra om man har en som funkar. Ska försöka ringa A-kassan sen och fråga om de kan skicka en ny räkning. Skulle jag få en påminnelse skulle det ju bli 50 kr plus och jag har verkligen ingen lust att betala nästan 500 i a-kasseavgift, det är svindyrt som det är!
Det är inte ett dugg svårt att tappa bort saker i denna röra som råder i vårt så kallade hem. Jag är SÅ JÄVLA TRÖTT på att bo såhär. Jag vill komma iordning.

Well. Jag har fortfarande ont i den där körteln på halsen. Eller mandeln, eller vad fan det nu är. Försöker att inte tänka på det.
Nu blir det lurre och sen ska jag försöka plugga lite innan det är dags för bankärende och sen ett kvällspass på jobbet.

torsdag 24 september 2009

Jag sitter återigen och smuttar på ett glas rött. Till det äter jag mörk choklad. Det är ljuvligt gott. Vi är livsnjutare jag och Jonas. :)


Jag har fått jätteont på höger sida av halsen och är dessutom svullen. Det liksom sticker och gör ont både inuti halsen och utanpå. Halsmandlarna säger Jonas, lymfkörtlarna säger jag. Jag är skiträdd. Man ser svullnaden på den sidan med blotta ögat. Jag tror inte att det är mandlarna. Jag har ju inte ont i själva halsen. Inte ett dugg. Det är säkert något hemskt. Något farligt. Kanske Hodgkins lymfom. :( Jag har stått och skrikit i panik framför spegeln och tvingat Jonas att känna och klämma på min hals. Jag hatar när jag råkar hitta någon knöl eller liknande. Jag blir så orolig.

Förövrigt har jag diagnosticerat mig själv för en annan sak. Jag lider eventuellt av Kroniskt trötthetssyndrom.

"Du som har kroniskt trötthetssyndrom känner dig mycket svag och utmattad och har upplevt det under ett halvår eller mer. Du kan ha infektionskänsla och värk i kroppen. Trots att du sover lyckas du inte återhämta dig. Behandlingen beror vilka besvär du har. Många behöver hjälp att styra sin sömnrytm.

Symtom

En plötsligt trötthet som varar mer än sex månader kan, tillsammans med minst fyra av följande symtom, vara tecken på kroniskt trötthetssyndrom:

problem med korttidsminnet och svårt att koncentrera sig
återkommande ont i halsen
ömma körtlar på halsen eller i armhålorna
lättare muskelvärk
ledvärk i flera leder
huvudvärk
man känner sig inte utsövd när man vaknar
efter fysisk ansträngning får man sjukdomskänslor som håller i sig i mer än 24 timmar."


Jo, jag tackar jag! Det där får jag kanske nämna för läkaren om en månad när jag ska dit. Mycket stämmer ju faktiskt in. Nu har jag ju inte varit såååå trött i sex månader, med det andra stämmer ganska bra.
Faktan är hämtad från vårdguiden.se

Usch, vad orolig jag blir. Ska snart gå och lägga mig i sängen med datorn och kolla på Idol och försöka tänka på något annat innan jag skrämmer upp mig själv alldeles för mycket och inte orkar sova. :(
Ingenting har jag fått gjort idag på förmiddagen. Det enda jag har gjort är att äta frulle och duscha. Jag som skulle plugga. Oh well, det får bli en annan dag. Nu ska jag tvinga min käre sambo att följa med mig till vardagsrummet en snabbis för att försöka röja lite.
Och sen är det dags för mig att åka till jobbet.

onsdag 23 september 2009

Här sitter jag med ett glas rött och en liten skål med blandade oliver och skriver om hjärtats retledningsssystem. Jag njuter. Inte illa när man kan guldkanta till det med ett gott vin och lite underbara oliver samtidigt som man pluggar! Det är det bästa med att läsa på distans.
Sköterskan: "Vi har en tid den 30:e Oktober."
Jag: "Hmm. Ja, det är nästa vecka ja... Ja, då kan jag!"
Sköterskan: Ehrm. Nej, den 30:e OKTOBER. Vi har en månads väntetid. Om det inte är akut.

Jaha. Tack som fan.
Jag hade ju inget annat val än att ta den tiden. Jag tror inte att mitt tillstånd kommer att försämras drastiskt under den tiden jag får vänta heller så det är väl bara att bita ihop och stå ut. Men är det inte under all kritik att man ska behöva vänta i över en månad för att få komma till farbror doktorn och göra en simpel läkarundersökning/hälsokontroll? Tänk OM det är något allvarligt fel på mig? Tänk om jag har cancer. Den hinner ju leva loppan rejält innan det är dags för mitt läkarbesök. Oh well. Jag får helt enkelt försöka intala mig att det inte är något allvarligt fel och försöka slappna av. Lättare sagt än gjort för en hypokondriker som mig.

Jag har även varit på Ö&B med mamma. Där försvann ganska många hundralappar. Nu ska jag packa upp mina paket från Jotex som jag hämtat ut idag. Spännande!
Och sen kanske jag öppnar skolboken en stund. Kanske. Imorgon blir det iallafall inget plugga av eftersom jag blev bokad för jobb imorgon kväll. Sweet.
Jag har sovit som om det inte fanns någon morgondag. I nästan tolv timmar sov jag, med undantag av när jag vaknade och var kissnödig och när jag fick två sms. Annars har jag sovit som en stock. Helt däckad. Nu känner jag mig relativt pigg. Vi får väl se hur länge det håller i sig. Jag ska ringa och försöka få en läkartid nu i eftermiddag. Sedan ska jag till Ö&B med lilla mamma och inhandla lite nödvändigheter, som exemepelvis folie och plastpåsar.

I eftermiddag sen är det tänkt att jag ska försöka plugga lite. Känner mig inte direkt upplagd för det men man måste ju passa på när man är ledig och har tillfälle även om det tar emot.
Det blir ingen vattengympa för mig idag eftersom jag har fått mens. Jovisst, igår kom det, blodet. Bara sådär. Kände lite molande värk i magen men trodde att dt var inbillning eftersom jag känt den känslan många gånger under de här två månaderna. Men denna gången var det inte inbillning. Vet inte vad jag ska säga om saken. Det känns bittersweet. Jag är ju självklart GLAD att den är tillbaka eftersom det, om något, är ett friskhetstecken, men samtidigt så hoppades jag ju så innerligt att de där två graviditetsteten som jag tagit, och som båda två var negativa, skulle visa fel. Men icke.

Nu passar det minsanna att dyka upp, så jävla försenad. Mensjävel. Denna gång kändes det ändå inte lika hemskt som det gjort de andra gångerna när blodet har kommit. Denna gång var det jag som väntade på blodet. På något vis.
Men jag pratade som sagt med min läkare igår, höll på att börja böla när jag med darrande röst berättade hur ont det gör i mig varje månad när blodet kommer, och han sa att mina värden nu hade gått ned lite igen. Förra gången hade de gått upp och denna gång hade de gått ned lite. Men han tyckte ändå att jag skulle börja med medicin igen eftersom värdena ligger en bra bit över normala fortfarande och det kan påverka chansen till graviditet. Så nu får jag alltså börja knapra tabletter igen. Vi får väl se om jag behöver göra det där hjärtultraljudet också i och med att tabletterna hade påvisat funktionsnedsättningar på hjärtklaffarna hos vissa patienter. I november ska jag iallafall in på röntgen av Herr Hjärna och se om tumören växt ytterligare.

Nu ska jag som sagt försöka få tag i en läkartid för att kontrollera mitt allmänna hälsotillstånd ytterligare eftersom jag är så trött/yr/illamående, och sedan ska jag försöka få komma till någon barnmorska eller så, och prata lite om min önskan att bli gravid och sedan så hoppas jag på en remiss till gyn där de kan kolla upp mig ytterligare. Framförallt vill jag att de ska kolla om jag har ägglossning. Det kan ju vara lite svårt att bli gravid annars. Det måste fan hända något nu! Jag orkar inte annars.

Ursäkta allt tjat om mina olika sjukdomar hit och dit, men jag var tvungen att få skriva av mig lite.

tisdag 22 september 2009

Oj, så gott det var med lite kvällsmat. En stor kopp jordgubbste med mycket honung i och tekaka med tomat, ost och paprika. Tekaka påminner mig så om min barndom. Jag åt det väldigt ofta förr.

Nu ska jag gå och lägga mig. Orkar inte med mig själv just nu. Känner mig så himla ledsen och låg idag. Och trött. Det känns som om jag har en mörkläggningsgardin framför ögonen. På insidan liksom. Tröttheten hänger över mig. Dock har jag inte mått illa på flera dagar. Men jag är rädd att det är något allvarligt fel på mig. Jag tror att jag ska ringa vårdcentralen imorgon och boka en tid så de får kolla upp mitt allmäntillstånd. Ta lite prover och så.

Men nu: Bedtime.
Natti.





Usch, vad jag är trött. Sådär onaturligt trött. Jag orkar inte vara vaken. Jag har legat till sängs i två timmar nu. I nuläget är det väl lite bättre, men jag är fortfarande skittrött. Skulle vilja lägga mig igen. Måste nog åka till affären en snabbis innan det stänger först, för jag har varken bröd eller mjölk hemma och jag är sugen på en kopp te. Och då måste jag ha mjölk.

Jag har pratat med min läkare idag också. Men det kan vi ta imorgon. Jag orkar inte nu.
Här kommer lite bilder på dagens fynd.







Det är en härlig känsla att shoppa sig lycklig. Särskilt härligt blir det när man lyckas hitta fynd. Det har jag en förmåga att göra allt som oftast. Jag köpte tre par nya skor på Skopunkten bland annat. Där är det ju Köp 3 - Betala för 2 som gäller. Ett fiffigt påhitt!

Mamma och jag åkte även ut till Våxnäs en sväng. Där köpte jag en hallmatta för 3,70. Jo, det är sant, den var på kampanj på Jysk. På Rusta köpte jag två par trekvartbrallor för tillsammans 49 kr. De ena tänkte jag ha på jobbet och de andra hemma att slappa/träna i.

Vi styrde kosan vidare mot Gengåvan. Där hittade jag mig beiga tygservetter i fint skick. 6 stycken för 35 kr. Sedan köpte jag en jättefin väska för 40 spänn och en såndär grej som man hänger i taket med en kedja och två korgar som sitter ihop. Vet inte vad de heter. Men man kan till exempel ha frukt i dem.
Så jag kan verkligen vara nöjd med mina fynd idag! Och så mådde jag lite bättre i själen en stund. Tillfällig lycka kan vara bra den också. Om jag orkar kanske jag lägger in lite bilder senare.

Nu är jag hemma igen. Skulle egentligen behöva plugga, men känner inte för det just nu. Är så trött. Ska nog gå och lägga mig och läsa en stund tror jag.
Återkommer.

måndag 21 september 2009

Jag gick allt och la mig en sväng förut. Efter att ha suttit framför datorn och pluggat lite låste sig skiten på något vis och jag vågade inte göra nånting av rädsla för att allt jag skrivit so far skulle försvinna. Det gjorde inget för jag var så trött att ögonen gick i kors på mig. Jag behövde en paus. Så jag gick och la mig.

Tio minuter senare ringde det på dörren. Jag orkade inte gå och öppna. Jag försökte köra med telepati: Om det är du Marie, så öppna bara dörren och gå in. Det lyckades tydligen för in genom dörren klev just syrran herself. :) Hon var bara på kortvisit så efter att ha vinkat av henne kröp jag ned i sängen igen. Jag skakade och frös som en liten nakenhund.

Fem minuter efter att jag lagt mig ringde min telefon. Jag hade precis slumrat till och fattade nada. Hann inte svara heller för den delen. Lyckades kisande urskilja siffrorna och såg att det var Robert. Knappade in ett hastigt sms om att vi skulle höras senare eftersom jag sov just nu. Och tror ni inte på fan att jag lyckades sova i hela femton minuter(!) innan det återigen ringde i min mobil. Denna gång var det min kära mor som erbjöd sig att komma in till stan och hämta upp mig efter skolan eftersom hon ändå hade ett ärende i stan. Jag sa tacksamt ja till detta erbjudande. Och sen, sen somnade jag. Jag sov i en halvtimme ungefär. Kände mig fakiskt lite piggare när jag vaknade.

Gick och fixade lite käk eftersom min mage sa ifrån rejält. Sedan satte jag mig och pluggade lite till. Jonas kom hem och vi kramades. Sedan läste jag lite till och skrev lite mer. Och nu är jag sådär trött igen och orkar inte se ett enda ord till om celldelning eller skelettets olika delar.

Inspirerande dag jag har haft va?
Nu tänkte jag eventuellt kolla om det finns något kul att se på datorn. Annars blir det boken. Imorgon blir det som sagt skola igen. Ingen ro att få här inte!
Natti.
Jag drömde om vampyrer inatt och vaknade med hjärtklappning av att klockan ringde i svinottan. Kände att jag var alldeles torr i strupen. När jag kravlat mig ur sängen, kisande gått till köket och klunkat i mig ett glas vatten kände jag att jag hade SKITONT i halsen. Jaha, tänkte jag, då är det väl min tur då. Det är halva min avdelning på jobbet som har varit hemma och varit sjuka den senaste tiden. Jag fick snällt plocka med mig honungen till jobbet där jag hällde i mig massa te. Halsontet har inte blivit värre under dagen (ta i trä) men jag tar inget för givet. Det kan komma att bli värre. Det blir dock ingen box med Sara, det törs jag inte.
Jag är sådär äckligt trött idag igen. Jag vill bara lägga mig och sova hela tiden.

Jag har varit hos A efter jobbet för att få en uppfräschning av hur den där jäkla vikariebanken funkar. Vi får väl se om jag får något grepp om det!
Nu tänkte jag göra klart skoluppgiften från igår som jag inte orkade då.
Imorgon är det metodlektion i skolan, och på eftermiddagen väntar jag då äntligen samtal från min läkare! Han har en förmåga att liksom snacka bort mig på vägen, men imorgon ska han få sina fiskar varma! Han måste efterlysa min mens. Han måste hitta den. Så är det bara. Jag tänker stå på mig.

söndag 20 september 2009

Ja, ursäkta mig men jag måste älta lite till. Idag var hon ju värre än värst den där kåtmamman i Ensam mamma söker... Idag skulle hon ha blindtest och klämma på killarnas rumpor och gissa vilken rumpa som tillhörde vem. Herregud, säger jag bara. Jag nöjer mig så.

Jag har suttit och pluggat ett tag nu. Det går så otroligt långsamt framåt. Det känns som om jag aldrig kommer att bli klar med den här kursen faktiskt. Jävligt jobbig tanke.
Snart ska jag gå och lägga mig och läsa. Började i första Twilight-boken igår och ville aldrig sluta. Längtar tills jag ska få fortsätta läsa ikväll.
Jag har sovit i en och en halv timme. Var helt slut efter att jag kom hem från jobbet så jag var tvungen att gå och kasta mig i säng med en gång. Nu känns det lite bättre. Jag har diskat lite och nu ska jag börja med pluggandet. Inte för att jag har någon överdrivet stor plugglust just nu, men jag ska göra ett försök. Det går ju såå långsamt framåt för mig just nu. Jag måste försöka. Det är en ganska stor kurs och därför är det bra att beta av en studieenhet i taget.

Jonas har varit på sin systersons dop idag och är nu kvar i Karlstad hos sina päron eftersom han har en tenta tidigt imorgon på universitetet.
Ja, det är väl lika bra att jag börjar att läsa lite i min bok.

lördag 19 september 2009

Jag hann ju med att gå på barnkalas idag innan jobbet. Det var mitt söta kusinbarn Thea som fyllde år. 2 år. Det har gått så jävla fort! Hon blir bara sötare och sötare för varje dag den tjejen. Och jag känner hur det suger extra mycket i bebistarmen på mig när jag träffar henne. Idag var det särskilt mycket. Jag kan inte hjälpa det. När hon kommer och kryper upp i ens knä så smälter man totalt. Ojoj, vad jag skulle vilja ha en alldeles egen liten. Det är min största önskan här i livet.

Mia hade bullat upp (haha) med massvis av delikata bakverk. Dock glömde jag att ta kort på själva tårtan. Den var god dock! Jag och Lina gick dit runt tolv, och sen runt halv två var jag tvungen att avlägsna mig för att åka mot jobbet. Hade mycket hellre stannat en stund till. Jag fick iallafall en stor kram och en puss på truten av charmtrollet innan jag gick. :)

Och nu har jag precis kommit hem från jobbet. Lite småtrött är jag. Ska nog snart ta med mig datorn in till sovrummet och kolla på något avsnitt av Vem vet mest innan jag somnar. Imorgon är det upp i arla morgonstund som gäller!


Cupcakes med frosting.

Chokladmuffins som är pimpade med glasyr och sockerblommor.

Älskade dumelkakor.

Kärleksmums.

Neg...eh..Chokladbollar.

Thea visar upp de två t-shirtarna som hon fick av mig och Jonas.

Andra presenten från oss var glittriga hårspännen.

Som hon såklart ville ha i håret.

Mycket impad av mitt kamerafodral.

Stora tjejen blåser såklart ut ljusen själv.


Här sitter jag och äter (well, dricker snarare) frulle precis innan jag ska iväg på barnkalas. Det är lilla Thea som har fyllt två år under veckan. Stora tjejen blir hon! Klockan tolv är det som gäller för min del. Det är nämligen öppet hus, vilket passar mig bra eftersom jag inte har möjlighet att komma senare under dagen. Klockan två börjar jag jobba så denna dag kommer att försvinna i ett nafs. Efter kvällsturen väntar två förmiddagar.


Frukost: Mango & Banansmoothie.

Gårdagens middag.

Panerad rödspätta med kokt potatis och hemgjord remouladsås.

fredag 18 september 2009

Okej, nu har vi sorterat och plockat lite i vardagsrummet. Det ser, om möjligt, ÄNNU värre ut än innan vi började. Satan. Nu blir det dock inget mer plockande idag.
Jag ska precis börja med middagen här. Det blir färsk fisk direkt från Fiskbilen. Rödspätta med kokt potatis och hemmagjord remouladsås. Det går inte av för hackor!
Jaha, då var man hemkommen från jobbet då. Trött är jag. Både i kropp och själ faktiskt.
Jag tror dock att jag ska undvika att lägga mig och vila och istället försöka mig på att rota lite i de kartonger som just nu huserar i vardagsrummet och se om man kanske kan plocka upp lite skit. Jag hoppas att Jonas kan hjälpa mig lite sen så vi kan börja använda rummet för det som det är tänkt. Jag orkar inte bo såhär längre. Fy fan.

Jag jobbar dessutom hela helgen sen. Lördag kväll, söndag dag och måndag dag. Och på tisdag är det metodlektion i skolan som gäller. Så när det ska hinnas med att plugga vettefan. Jag kanske kikar lite i helgen om jag orkar. Det är ju barnkalas som hägrar imorgon också. Oh well, det löser sig väl.

Idag kommer Larsa och Raki-Lina hem från sin treveckors öluff. Kul! :D De har säkert haft det hur underbart som helst. Nä, nu ska jag förflytta mig till vardagsrummet. Har verkligen ingen lust egentligen. Men när har man det?

torsdag 17 september 2009

Nu har jag gjort klart första studieenheten åtminstone. Puh. 11 stycken kvar. Med deluppgifter naturligtvis. Jag har knappt tid att plugga känns det som. Det är så mycket annat nu. Men jag får väl försöka ta små steg. Lite då och då. Jag hinner inte med nånting. Har inte ens börjat med att försöka komma iordning i vardagsrummet än. Fast jag så gärna vill det.

Jag har pratat med Jennie på msn! Jätteroligt. Det verkar som om hon har det hur bra som helst i Indien. Bra. Jag har en gammal önskedröm om att en gång få komma dit. Det vore underbart. Nej, nu måste jag göra mig redo för att åka till jobbet. Det blir sängen tidigt ikväll eftersom jag ska upp och jobba imorgon bitti igen.
Idag skulle jag gå upp klockan 8.00 för att sätta mig och plugga tänkte jag. När klockan ringde var jag typ död. Ställde den på 9.00. När den återigen ringde var jag inte fullt så död, mer som en zombie. Ställde om den på 9.45. När klockan ringde var jag skittrött men tvingade mig att gå upp. Bra jobbat liksom. Istället för att sätta mig och plugga direkt var jag tvungen att diska en gigantisk disk, samt plocka undan lite i hallen, för det gick knappt att ta sig fram där för alla prylar. Jag sov förövrigt som en liten prinsessa hela natten.

Nu måste jag VERKLIGEN sätta igång med pluggandet och inte sitta här. Jag ska nämligen iväg och jobba 13.30 så det vore bra om jag hann få lite gjort innan. Later!

onsdag 16 september 2009

Det finns ju då en liten förklaring till varför Jonas lagade extra god mat till mig idag, en vanlig onsdag. Idag fick jag nämligen reda på att jag skulle få ett vikariat på mitt jobb. Alltså, en rad att gå på. Det har aldrig tidigare hänt under mina 7-8 år i kommunen, bör tilläggas. Jag blev så glad! Det har bubblat i mig precis hela dagen sedan jag fick beskedet. Visserligen är det bara på 50% och vi vet inte ännu hur länge det blir, eftersom jag får en månad i taget, men jag är glad för allt jag kan få. För många är det ingen big deal. Inte alls. Men för mig, som har gått som timanställd hur länge som helst och vissa månader känt mig helt förtvivlad över hur jag ska få ihop pengar till hyran, känns det ändå som ett relativt stort steg i rätt riktning.

Dessutom ska jag ÄNTLIGEN få bli medlem i vikariebanken, vilket betyder att jag kan jobba upp lite mer timmar från mina 50% om det skulle finnas behov av det. Det känns helt underbart. Det känns som om saker och ting börjar ordna sig till det bättre. Och tack vare vår nya chef kommer jag alltså från och med måndag nästa vecka att få gå på ett schema. Sedan kommer jag att behöva ta bort några timmar här och där för att få ihop det med mitt pluggande, men det verkar inte vara särskilt mycket som behöver tas bort. Känns lagom att jobba ungefär 50/75% just nu när jag pluggar.

Imorse hade jag inte en tanke på att detta skulle utvecklas till en så bra dag. Jag somnade väl runt 02.00 någon gång. 06.45 ringde telefonen. Det var från jobbet. De undrade om jag kunde komma och jobba då en i personalen blivit sjuk. Motvilligt släpade jag mig upp. Min kära kollega A frågade mig lite senare på dagen om jag visat något intresse för det där vikariatet. Jag sa nej, det var ju ändå ingen idé. Hon insisterade på att jag skulle göra det. Och tur var väl det! Det visade sig ju vara bra. Jag har henne att tacka för att hon är stönig. Jag är skitglad faktiskt. Första vikariatet i denna kommunen sen jag började jobba. Jonas sa att jag fanimej var värd det. Och det ÄR jag. Efter att ha kämpat, ställt upp och slitit i så många år. Jag är glad och tacksam.
Om resten bara kunde ordna upp sig nu också så vore det prima.

Nu ska jag peta i mig några orgasmiskt goda oliver. Jag tror jag är beroende av oliver. Det är som godis för mig.
Dagens måltid bestod av marinerad karré som Jonas stekt i grillpannan, samt potatis i ugn och bearnaisesås. Jävligt gott var det! Till detta intogs ett ljuvligt rödvin. Ett organiskt eller ekologiskt eller vad det nu var. Det var i sanning en fröjd för gommen.




Ja, det har jag gjort idag. Inte cyklat en banan, utan CYKLAT på en banan. Jag har invigts i vattengympans värld idag. Där cyklar man tydligen på bananer och så använder man gummihantlar. Mycket intressant. Det var faktiskt roligt, även om det skiljer sig lite från de sätt jag är van att träna på. Inte så mycket kondition, svett och flås, utan lite mer statiskt. Och såklart väldigt mjukt och skonsamt för kroppen. Inte dumt alls. Kommer förmodligen att poppa upp där någon mer gång. Vi bastade innan. Det var sååå skönt. Fast jävligt varmt. Vid varje inandning brände jag sönder ett och annat näshår. Men det var det värt.

En annan sak som jag insåg idag, var varför jag allt som oftast undviker badhus. Tanken slog mig att det kan bero på andra saker än att jag kanske inte är helt bekväm vid att visa mig i bikini/baddräkt offentligt. Jo, en av anledningarna är alla NAKNA människor. Alla nakna tanter, rättare sagt. Missförstå mig rätt, jag har inget emot nakenhet egentligen, jag är inte direkt pryd av mig. Men när man är i badhuset så går folk omkring helt spritt språngande hela tiden. Bara sådär. Helt bekväma. (Nu snackar vi såklart i omklädningsrum/dusch/bastu) Jag tycker det är lite lärrigt. Det är gamla, vita tantrumpor och skrynkliga tantsnippor överallt. Och står man böjd, för att till exempel ta på sig en strumpa och sedan kikar upp lite kan man, om man har jävlig otur, stå öga mot öga med en livs levande tantrumpa eller tantsnippa. SKITNÄRA. Så att man nästan måste rygga tillbaka. Bespara mig!

Well. Nu har jag precis kommit ur badkaret här hemma och sitter och smuttar på ett glas rött. Jonas har gjort middag till mig så nu blir det till att äta. Återkommer om en stund.

tisdag 15 september 2009

Oj, vilken lång dag det har varit idag.
Kom hem från stan strax innan 20.00. Efter föreläsningen mötte jag upp Jonas på stan eftersom vi skulle kolla efter lite snygga kläder till honom att ha på sin systers stundande bröllop. Det gick sådär. Vi har några alternativ iallafall. Efter det åkte vi till Willys. Vi skulle inte ha så mycket, men det blev jävligt mycket saker ändå. Det brukar bli det på nåt vis. Sen tog vi en jättesnabbis till Bergvik. In och ut, typ. Och nu är vi äntligen hemma. Jag ska nog faktiskt lägga mig i tid idag. Jag sov så jäkla dåligt inatt. Jag vet inte varför, men jag har så fruktansvärt svårt att somna på kvällarna.

Imorgon ska jag, mami och Marie till tippen och slänga lite skräp. Och så har jag för avsikt att försöka plugga lite. Hur det kommer att bli med det får vi väl se. Jag ska även testa på vattengympa för första gången i hela mitt liv. Om jag inte har mer träningsvärk imorgon än vad jag har idag vill säga. Jag har fanimej ont överallt efter gårdagens box.
Förresten, vilken underbar dag det är idag! Solen skiner och sinnet känns genast lite lättare. Jag mår inte ens illa eller är yr. Hur skönt som helst. Sitter här och smuttar på en god frukostsmoothie nu och ska strax åka iväg.
Jag kom på att jag inte har visat någon bild på det nya håret. Inte för att det är någon väldigt stor skillnad, men ändå. Lite kortare, och några nyanser mörkare blev det iallafall. Och dyrt var det. Nästan 1000 kr gick kalaset på. Det hade jag inte råd med. Inte alls faktiskt. Men det var liksom bara att knipa ihop och snällt betala. Klippningen och färgningen var ju liksom redan gjord. Nästa gång är det jag som frågar innan hur mycket det kommer att gå på. Jag tycker inte att det är rimligt att lägga tusen spänn på HÅR! Inte om man är en jävligt fattig student iallafall. Det är väldigt dyrt på den salongen som L jobbar på, men eftersom hon är lärling så får man lite rabatterat pris. Det märktes inte denna gången kan jag säga! Men det blev som vanligt väldigt fint! L är duktig. Jag är supernöjd. :) Trots det höga priset.

Dessutom tog det väldigt lång tid. Inte L:s fel, utan hennes petiga handledares, men det finns ju roligare saker att göra än att sitta i en frisörstol i fyra timmar. Dessutom blev det lite stressigt på slutet då L fick en ny kund, vilket resulterade i att hon inte hann varken föna, platta eller styla mitt hår. Så jag gick ut på stan helt ostylad i huvudet. Det var inte kul. Det ska ju liksom ingå tycker man. Det är ju kul att komma ut helt nyfriserad och fint iordninggjord. Men som sagt, absolut inte L:s fel. Det var en kamp mot klockan. Så kan det gå. Men det var lite trist.
Nästa gång ska jag nog gå till en annan L, som jag har gått hos innan. Hon har varit mammaledig nu, men ska börja jobba lite smått snart igen. Sweet. Där var det inte riktigt lika dyrt åtminstone.

Nu ska jag snart fixa en smoothie och sen beger vi oss mot skolan, jag och Jonas. Eller ja, jag börjar inte förrän klockan 13.00 så jag tar nog ett kort varv på stan innan jag börjar.
Later!

Här kommer en före-och efter bild.

måndag 14 september 2009

Quinoasallad med kycklingfilé



Terrade något nytt idag.
Du behöver:
Quinoa, för 4 personer
Rödlök
Sockerärtor
Körsbärstomater
Fetaost
Isbergssallad
1 Avokado
Röd pesto
3 kycklingfiléer
Valfritt bröd


Som vanligt är det beräknat för ca 4 portioner.


Gör såhär:

1. Koka quinoan mjuk och låt svalna lite
2. Skär grönsaker/ost under tiden
3. Stek kycklingen tills den är helt genomstekt
4. Blanda i ungefär en halv burk pesto i quinoan och häll sedan i resten av grönsakerna och blanda väl
5. Värm brödet i ugnen


Sen är det bara att äta! Lättlagat och enkelt. Precis som det ska vara. :)
Idag har jag fått väldigt lite gjort. Inte ett skit faktiskt. Jag kände mig lite down förut när jag hade ringt för att få en telefontid med läkaren. Jag skulle ha pluggat, men när mami ringde och frågade mig om jag ville med på en snabbshoppingtur i stan så var jag inte sen att hänga på! Jag tänkte att jag kanske mådde lite bättre av att shoppa mig lycklig. En stund iallafall. Och det gjorde jag också. Jag köpte världens FINASTE spegel. Billig var den också. Och stor. Och så köpte jag ett nyckelskåp, två vita kuddfodral till soffkuddarna, tygservetter och ett par gardiner till sovrummet. Bilder kommer förmodligen inom kort på vissa av grejerna.

Lite lyckligare, men jävligt mycket mer stressad återvände jag hemåt. Klockan hade börjat bli mycket och jag skulle iväg och träna med Gabs, så vi slirade in framför min port runt 16.30, baxade in spegeln, bytte blixtsnabbt om och sedan körde mami mig till badhuset där det var dags för ett boxpass. Det var kul! Nu håller vi på och fixar lite kvällis här, jag och Jonas. Jag vet, i senaste laget, men vi äter sent i den här familjen. Så är det.

Imorgon är det dags för föreläsning i skolan. Om demens. Vi får väl se om jag får med mig några matnyttiga tips och kunskaper hem. Efter att ha jobbat med dementa i sju år så är man ju lite rutinerad! ;)
Jag har förövrigt mått ganska bra idag. Nästan inget illamående och nästan inget yr. Bara en skvätt imorse. Sweet.

Well, nu ska jag steka kyckling.
Såhär blev väggen när den var färdigtapetserad.


Och med sängen på plats. Fatta vad inbjudande och härligt det såg ut att krypa ned där igår kväll, efter att ha sovit på golvet i en och en halv månad. LYX.

Igår kollade jag på Ensam mamma söker... Jag reagerade på en grej.
Hon den blonda, Helena eller vad hon heter, hade date med sina killar där de spelade golf. Efter svingandet tyckte Helena att boysen gott kunde plocka upp alla golfbollar så att hon kunde spana in deras stjärtar. Det var hon helt öppen med. Alla pojkar/gubbar (Ja, hon har ju en som endast är 22 år gammal bland annat!) tyckte det var helt okej och plockade och plockade medan Helena spanade och det vattnades i munnen på henne och ögonen glänste. Hon tjatade om hockerumpa hit och hockeyrumpa dit och njöt verkligen av åsynen av deras bakdelar. Ingen verkade tycka att det var något konstigt med det. Förutom jag då. Som inte har bättre saker att störa mig på.

Okej, till saken. Hade det tvärtom varit Ensam PAPPA söker och den stackars, ensamma pappan hade bett sina tjejer att plocka upp golfbollarna för att få spana in deras former så hade det förmodligen blivit ramaskri! Kåtpappan, skulle folk tänka. Och ojojoj, vilken mansgris! Spana in tjejernas rumpor på det där viset. Kåtpappan objektifierar ju tjejerna! Så skulle folk tänka. Men nu var det ingen kåtpappa som gjorde det. Nu var det en kåtmamma. En kvinnogris. Och då är det plötsligt okej. Jag trodde att vi kommit längre än så i könsdebatten och när det ska vara så jävla noga med att alla ska ha lika lön för lika arbete och så vidare. (Det är ju fanimej SJÄLVKLART att alla, oavsett kön ska ha lika lön, för lika arbete) Manligt och kvinnligt hit och manligt och kvinnligt dit. Matriarkat är lika illa som patriarkat i min värld. (Okej, okej. Jag kanske överdriver något, men ni kanske fattar grejen ändå?)

Jag tycker männen objektifierades. Precis som jag hade tyckt om det hade varit kvinnor. Jag förstår att detta gjordes med glimten i ögat, men återigen, hade det varit en kåtpappa som stått där och dreglat, om än med glimten i ögat, hade det stuckit mycket mer i ögonen på folk än vad det gjorde nu.

Killar är mer än bara en (eventuellt) snygg hockerumpa. Och det kanske är liiiite viktigare att se till insidan på personen också om man nu är ute efter en "ny pappa" till sina barn och en livskamrat till sig själv. Det brukar liksom hålla lite mer i längden då. Undrar vad hennes 17-åriga son skulle tycka om hon kom hemsläpandes med den där 22-åringen. Undrar om hon skulle försvara det med att: "Mäh! Han har ju en snygg stjärt. Och han är jääättemogen för sin ålder." Yeah right, liksom.

Äsch, jag är bara sur. Mår lite dåligt. Och har inget bättre för mig än att störa mig på onödiga saker. Jag är en bitterfitta idag. Så är det.


KILLAR KAN!

;)
Jag har uppenbarligen en jävligt busy läkare. NÄSTA vecka hade han tid att ringa mig och språkas om mitt problem. På tisdag eftermiddag, nästa vecka. Kul. Jävligt kul. Jag vill inte vänta längre nu. Men sköterskan som jag pratade med tyckte inte att det var akut. Och det är det väl egentligen inte heller. En vecka till med yrsel, illamående och utan mens ska jag nog fixa.
Jag ä int bitter.

söndag 13 september 2009

Har jag nämnt att jag har världens bästa sambo?
Idag när jag kom hem hade han gjort iordning värsta festliga middagen! Revbensspjäll som var glaserade med honung, ingefära, rosmarin och lite annat, samt ris, sås och vitlöksbaguette. Helt underbart. Och dessutom har han varit flitig som en liten myra och grejat i lägenheten hela dagen. Detta betyder att vi ska sova i sovrummet inatt för första gången! Det känns underbart. Tanken på att få sova i en SÄNG, med nyrena lakan och dessutom i ett rum där det inte står miljoner andra saker runtomkring sovutrymmet är väldigt lockande. Längtar redan. Tur att det finns små ljusglimtar i tillvaron trots allt annat skit.

Jag är nervös inför att ringa farbror doktorn.
Jag känner mig på gränsen till förtvivlad. Jag är så jävla trött på att må som jag gör. Imorgon ringer jag min hormondoktor. Han måste laga mig på något vis. Jag orkar liksom inte. Jag är ledsen stor del av tiden och särskilt när jag tänker på vad orsakerna kan vara. Jag skrämmer upp mig själv.

Nu har jag inte haft mens på över sju veckor. Förra veckan tog jag ett graviditetstest. Jag hoppades så att det var på grund av att jag var gravid som mensen uteblev. Det visade negativt. Oj, vad ont det gjorde i mig. Jag gick sönder ännu lite till inombords. Men inga tårar har fällts. De finns där inom mig. Uppdämda och väntar på att få bli befriade. Men jag kan inte. Jag tror inte att jag någonsin slutar gråta om jag väl börjar heller. Jag vet inte hur många gånger under veckan jag har tagit upp testet ur soppåsen, vänt och vridit på det. Hållit upp det i olika ljus för att kanske skymta ett plus. Men förgäves. Det var bara att inse. Ett starkt minus. Jag är inte gravid. Kroppen spelar mig ett spratt. Nu är mensen borta. Bara sådär.

Undrar om mina hormonvärden har skjutit i höjden? Eller vad det beror på att den bara försvunnit. Min mens har aldrig varit borta förut. Inte en enda gång sedan jag fick den, några veckor innan jag skulle fylla tolv. Den har dykt upp varje månad, om än lite oregelbundet, så har den ändå kommit. Som ett brev på posten. Och nu håller min kropp på att lägga av känns det som. Jag mår pyton. Både fysiskt och psykiskt. Därför måste jag ringa min hormondoktor imorgon. Så han kan göra allt bra igen. OM han kan. Jag hoppas det. Annars vet jag inte vad som kommer hända. Det är ju som bekant ganska svårt att lyckas bli gravid om man inte har någon ägglossning eller mens.

Det här är nästan det enda jag går runt och tänker på om dagarna. Och det äter upp mig. Jag måste få veta vad som kan göras åt det.
Nu ska jag jobba. Jag är inte alls upplagd för det. Skulle helst vilja ligga i sängen och tycka synd om mig själv resten av dagen.

Förlåt mig, för min självömkan. Jag är egoistisk. Men jag kan inte ha det såhär.
Citat:

Jonas håller på att hälla i müsli och russin i en skål: Brukar du också ha den där låten you raise me up i huvudet när du har med russin att göra?

HAHAHA!

lördag 12 september 2009

Idag har vi faktiskt tapetserat klart i sovrummet! Så jäkla gött. Vi har dock inte hunnit flytta in sängen eller så. Det får väl bli imorgon kanske.
Nu är det dags att äta gårdagens rester och sen bege sig till jobbet för att jobba mellan 17.00 - 21.30. Tråkig tid, men jag behöver alla timmar jag kan få! Imorgon jobbar jag iallafall ett helt pass, det vill säga mellan 14.00 - 22.00.
FRULLE


Du behöver:
en mixer
en näve frysta hallon
en banan
ca 3 dl juice av valfri sort (jag använde tropisk nektar)
en skvätt limejuice

Mixa och drick!
Mycket smarrigt. Receptet är för ungefär 2 glas.

Här bjuppas det på recept till höger och vänster minsann!

fredag 11 september 2009

Jovisst, vi tyckte det var dags för lite fredagsmys. Så vi gick till ICA och handlade lite smått och gott förut för att kunna slänga ihop någon smarrig middag. På ICA sålde de billig fläskfilé. Det åkte ned i korgen tilsammans med lite smaksatt creme fraiche och färskpasta. När vi kom hem slängde jag ihop världens enklaste middag. Och väldigt gott var det dessutom!

Här kommer "receptet." (Ja, jag använder mig ju ytterst sällan av recept. Jag kör på känn. Det brukar bli bäst så. Men jag ska försöka vara så tydlig som möjligt i mitt recept.) Receptet är beräknat på 4 portioner ungefär eftersom jag vill vara lite smart och göra så det räcker till lunch dagen därpå också.

Du behöver:
1 fläskfilé (eller två kycklingfiléer)
2 burkar valfri smaksatt creme fraiche (Vi använde tomat & basilika idag)
1 lök
1-2 vitlöksklyftor beroende på smak
en skvätt mjölk
olja eller margarin till stekning
2 förpackningar med färskpasta (vi använde en naturell sort och en som var smaksatt med citron. Skitgott!)
1 vitlöksbaguette (enklast är ju att använda de färdiga, som är frysta och bara värma på i ugnen, men vill man ha lite mer hemmalagad känsla är det bara att göra sitt eget vitlöksbröd)
salt/peppar/grillkrydda
parmesan till servering

Gör såhär:
1. Skala och hacka löken
2. Värm fettet i pannan och pressa i 1-2 vitlöksklyftor och lägg efter en kort stund i löken och stek den mjuk
3. Under tiden skär du fläskfilén i småbitar som du sedan häller i pannan tillsammans med löken
4. Krydda med lite grillkrydda och stek tills det blivit en fin yta på köttet
5. Häll på burkarna med creme fraiche och låt puttra en stund
6. Sätt på ugnen och släng in baguetten
7. Späd eventuellt creme fraiche-grytan med lite mjölk och smaka av med salt och peppar
8. Lägg färskpastan i kokande vatten och koka ca 3 minuter
VOILA! Klart. Njut av maten tillsammans med vitlöksbaguetten, riven parmesan och helst ett glas rött till.



Nu är nästan golvet klart. Hade inte Jonas haft en såg som var lika slö som en rostig kökskniv så hade det varit klart för längesen. Men nu har han en jävligt slö såg och därför tar det sin lilla tid. Imorgon kanske det blir klart. Kanske. Hoppas.

Nu är iallafall tapetseringen påbörjad. Två våder är uppsatta. Vi vågade inte sätta upp några fler eftersom väggen började få stora bubblor och blåsor direkt när Jonas kletat på lim. De var ÖVERALLT. Det såg typ ut som om väggen hade fått en svår allergisk reaktion eller led av ett fruktansvärt svårt fall av tonårsacne. Man liksom ryggade tillbaka när man såg den. Så vi tänkte att vi sätter upp två våder, avvaktar tills imorgon och fortsätter då om det ser bra ut. Skulle inte vara sådär jättekul att behöva plocka ned allt och göra om från början igen.

Med detta sagt kan jag då alltså konstatera att vi dessvärre inte kommer att kunna flytta in sängen där idag som jag hoppats på. Skit, rent ut sagt. Jag är trött på att sova på en madrass på golvet. Som dessutom glider isär från den andra resårmadrassen varje natt, så man liksom ligger nedsjunken i ett hål i mitten i en skarv. Inte skönt.

Jag har börjat lite smått att kika på första uppgiften i nya kursen. Förhoppningsvis kommer jag snart att komma igång med pluggandet.


Såhär ser det ut hittills. Vad tror ni, kommer det bli fint?
Detta har jag att se fram emot:

Sjukdomslära, mikrobiologi, hälsa & hygien, anatomi & fysiologi, farmakologi, katastrofmedicin & olycksfallsvård samt medicinsk terminologi.

Halleluja. Ska börja kika lite smått idag. Tänker dock inte lägga ner mig nämnvärt idag. Det är så mycket annat som måste göras. Idag ska golvet läggas klart av min käre sambo, sen ska vi försöka tapetsera fondväggen och försöka ställa in sängen i det riktiga sovrummet om allt går smärtfritt med tapetseringen och golvläggning.
Eventuellt ska jag plåga mig ett varv runt spåret med de onda benen också.

torsdag 10 september 2009

Fint väder idag. Sweet.
Jag ska dock jobba, så jag kan inte njuta så mycket av det. Men ändå. Alltid skönt när solen kikar fram.
Jag har liksom inget att skriva. Jag har ingen skrivarlust idag. Därför kommer det några bilder på sovrummet istället. Väggarna är färdigmålade, taket är målat och klart, och golvet påbörjat. Nu är det alltså resterande delen av golvet kvar att lägga och tapetsering av fondvägg kvar. Och såklart lister och grejer som ska upp. Samt att jag eventuellt ska måla dörrarna. Om jag orkar. Vi får se.


Det där bordet ska inte stå där egentligen. Det råkade bara hamna där efter att vi röjt i vardagsrummet igår för att få plats med soffan.

onsdag 9 september 2009

Jag har varit ute och sprungit en skvätt. Det var knappt att jag klarade det ens. Jävla kropp. Aldrig gör den som man vill. Trots att jag vilat i två dagar, som kloka Jennie ordinerat, fick jag SKITONT i benen bara efter en kort sträcka. Testade att gå lite och då gjorde det ännu mer ont så jag sprang vidare istället. När jag kom hem hade jag ont en stund, men nu känns det inget. Knepigt det där.

Nu har jag precis ringt och sagt hejdå till Jennie som åker imorgon. Usch, vad tomt det kommer bli. Tur att det finns datorer! Annars hade det inte gått.

Jonas har påbörjat operation golvläggning. Det blir fint faktiskt. Jonas är duktig som grejar så trots att han går i skolan hela dagarna också.
Apropå skola. Mamma hade berättat för mormor att det gick så bra för mig i skolan nu, så lilla mormor hade blivit alldeles rörd av stolthet och strukit bort en tår i ögonvrån. Gulligt.

Känner mig fortfarande inte helt hundra. Hoppas det är bättre imorgon. Då ska jag nämligen jobba kväll.
Usch, vad jag mår illa hela tiden. Imorse vaknade jag runt sju och mådde pyton. Lyckades somna om till halv nio och mådde lite bättre, även om jag fortfarande mådde illa. Jag var dock tvungen att pallra mig upp eftersom soffgubbarna skulle komma runt tio och vi hade jävligt mycket grejer att flytta på så att soffan skulle få plats. Jag gick runt och torrhulkade hela tiden, men spydde inget. Sen var jag helt slut så jag var tvungen att gå och lägga mig och vila igen. Där spenderade jag två timmar.

Nu mår jag sådär. Ska försöka peta i mig en smoothie så jag får något i magen.
Jag är fan nervös att det är något allvarligt fel på mig. Jag kanske har en stor tumör i magen eller nåt. Ska avvakta lite till, så jag får svar på mina prover, och om jag inte blivit bättre då eller allt återgått till det normala så måste jag kontakta min läkare igen. Jag kan liksom inte gå runt såhär hur länge som helst.

Idag måste jag ut och springa. Skitsamma om jag mår dåligt. Jag måste få röra lite på mig.

tisdag 8 september 2009

Dagen har, som befarat, varit katastrofal. Jag har längtat hem hela dagen så jag kan få gå och lägga mig i sängen och grina. Men nu när jag väl är hemma och kan släppa på trycket så går det inte. Det är tomt. Alldeles tomt. På känslor. Jag är avtrubbad. Och mina ögon förblir snustorra, även fast jag mer än allt annat vill gråta just nu. Jag vill gråta tills ögonen är röda och svullna och jag inte får någon luft. För jag behöver det. Men just nu kan jag inte.
Mitt enda ljus i mörkret idag har varit att jag fått min Skilla-skiva på posten. Kärlek.

Jag orkar faktiskt inte skriva mer än så just nu. Kanske senare.
Det här kommer bli en riktig skitdag. Det känner jag i stortån.


Godjävlamorgon!

måndag 7 september 2009

Jag tror att jag kommer att ha svårt att sova inatt.
Jag har målat lite i sovrummet. Det var jobbigt. Jag och Jonas har gjort en kompromiss. Vi sätter upp den svarta fondtapeten och lämnar resterande väggar vita. For now iaf. Vi får väl se hur det blir. Vill inte att det ska bli alldeles för markant färgskillnad. Alltså att det ska se dumt ut med svart och vitt. Nu är det takmålning, tapetuppsättning och golvläggning kvar. Färgen är slut också. Jävligt typiskt.

Imorgon blir det upp tidigt som attan för jag ska till skolan på lektion och efter det ska jag till Lizen för att klippa och slinga mig. Vi får se hur långt vi hinner i sovrummet efter det. På onsdag är det ju dagen D, då soffan ska få plats någonstans i lägenheten är det tänkt.
Nu ska jag laga lite mat åt oss.
Nu är kursen jag har tragglat med den senaste tiden helt färdig och inlämnad för betygsättning. Skönt! Har inte sådär jättemycket kvar innan jag är klar med utbildningen.
Annars idag har jag inte gjort många knop. Mest suttit och gjort klart mina inlämningsuppgifter faktiskt. Jag mår som vanligt konstigt och är lite yr. Hoppas det går över snart.

Ska försöka peta i mig lite mat snart och sedan ska jag eventuellt måla lite i sovrummet. Det börjar bli ont om tid nu. Soffgubben ringde och ville komma på onsdag. Så då kommer den, soffan.

söndag 6 september 2009

Jag och Jonas fick världens sötaste grej av syrran som hon köpt åt oss på Naxos.
Ett förälskat, sammanslingrat par med en liten bebis i famnen. En liten statyett som förhoppningsvis är en lyckobringare i vår väntan på att lyckas bli gravida. Det är en av de finaste gåvor jag har fått faktiskt. Tanken bakom är underbar.
Tack, älskade syster.



Jag har varit ute och sprungit med syrran. Vi har en regel nu när vi ska försöka springa tillsammans ibland: No Talking.
Det går inte att prata samtidigt som vi springer. Vi flåsar för mycket. En enkel regel. Och så får man lite sällskap.
Det gick bra idag. Är impad över att syrran orkade springa nästan precis hela sträckan, trots att hon inte sprungit på så länge.
Jag å andra sidan har dock fått förbannat, jävla skitont i båda benen. På insidan av vaden/skenbenet liksom. Tänkte att det var benhinnorna först, men de sitter väl på framsidan av benet? Jag har iallafall jätteont! :( Kände det redan igår lite smått efter att jag varit ute och sprungit. Idag kändes det inte under tiden jag sprang, men nu efteråt. Kan det vara vanlig överansträngning? Jag har även ett par dåliga skor att springa i. Det kanske har något med saken att göra. Jag orkar fan knappt gå nu. Hoppas det går över snart.

Jonas är duktig och håller på och ska grunda inne i sovrummet. Själv är jag som vanligt yr i skallen och smått illamående. Tänkte ta mig en varm dusch nu och hoppas på att det går över.
Imorgon måste jag plugga.
Ibland är Jonas dum i huvudet och jävligt oförstående.
Och han talar och vräker ur sig saker som sårar en utan att först tänka efter.
Men jag älskar honom ändå. Oftast.
Det var trevligt igår. Det var det. Men det var ledsamt också. Större delen av kvällen var det bara roligt och trevligt men mot slutet började jag bli lite känslosam och gråtmild när jag tänkte på att Jennie ska vara borta i 4 hela månader! :( Innan jag skulle åka hemöver igen stod jag och bara kramades och pussades och grät tillsammans med lilla Jennie. Ojoj, vad jag kommer sakna henne! Men som Jennie försökte intala oss: 4 månader går fort. Let´s hope so.
Lina, du ska vara glad över att du inte var hemma och behövde vara med om detta tårdrypande farväl! Jobbigt var det!

Det vankades kräftskiva och för oss oinvigda kräftätare var det massa olika pajer som stod till förfogande (vegetarisk paj med morot och broccoli, kantarellpaj, köttfärspaj, ost & skinkpaj osv.) samt baguetter, sallad och aioli. Gott var det.
Vad jag inte visste, (på grund av att jag inte har någon jäkla facebook och därför inte fick all information) var att vi skulle vara UTE hela kvällen. Långbord hade dukats, och partytält satts upp. Hade jag vetat det hade jag kanske tagit på mig något annat än en supertunn blus, kjol och tunna strumpbyxor. Som tur var fick jag låna både kofta och extra strumpor av kusin Madde. Tack! :)

Det var kallt i början, men sedan eldades det i en tunna för att det skulle bli lite varmare och musiken pulserade och alla dansade runt tunnan och hade supermysigt!
Syrran dök upp. Direkt från flygplatsen, med resväskan i handen. Mycket trevligt och uppskattat! Fick fina presenter också.
Kom hem nästan 03.30 inatt.


Jennie och jag myser.

Kattis är glad.

Mia leker tittut bakom Katrins låååånga, tjocka hår.

Brasan som det dansades runt.

Sister Mary, glad i hågen.

PartyMia.

Jennie dansar och Lollo kopplar av med en cider.

Moi, tar igen mig efter allt dansande.

Kräftskivan är igång!