fredag 30 oktober 2009

Här sitter jag och äter lite lurre. Har precis kommit ur badet. Jag var ju och tränade efter mitt läkarbesök. Hurtigt värre.
Läkarbesöket ja. Det gick... bra. Tror jag. Jag älskade min doktor vid första ögonkastet och när han blinkade mot mig i korridoren och sa: Det är snart din otur, hade han mig fast. En skämtsam doktor minsann! De stöter man inte på särskilt ofta.

Vi satt och pratade en stund om mig och mitt liv och han hummade lite och konstaterade sedan att han tror att jag lider av stress. Eller ja, att mitt tillstånd är stressrelaterat. Det var ju på sätt och vis skönt att höra samtidigt som det inte kändes kul när han sa att jag måste tagga ner och börja ta det lugnare så jag inte går in i väggen. Både tröttheten, yrseln och illamåendet sa han kunde vara tecken på att jag är stressad.

Han frågade om jag hade någon fritid och vad jag isf gjorde på den. Jag sa att jag försökte träna några gånger i veckan och försöker hinna träffa mina vänner. Försöker hinna träffa vännerna? sa han missnöjt. Sånt måste du ha tid med.
När han sa att han förmodade att jag var en sån person som sätter alla andra före mig själv och mina behov och sa att jag måste ta för mig mer, att jag måste ställa mig först i kön innan det går för långt blev jag nästan tårögd. Han sa att jag MÅSTE börja göra saker för MIN skull. Saker som jag vill göra. Saker som JAG tycker om. Han kanske har rätt.
Vi pratade också om att jag inte blir gravid och han tyckte definitivt att jag skulle uppsöka en fertilitetsdoktor när det där året som man ska ha försökt har gått. Han trodde också att mitt nuvarande tillstånd kunde ha med den saken att göra. Att jag blir stressad och ledsen över att aldrig bli preg.

Sen tog han blodtrycket, klämde och vred på mig och grejade och allt verkade bra. Hann ville ändå att vi skulle göra en ordentlig utredning för att se så det inte finns något annat bakomliggande även om han trodde att det rörde sig om stress. Så till veckan ska jag upp och ta en jävla massa blodprover. Det känns faktiskt skönt att han tror att det är stressrelaterat, även om det är lite jobbigt att se det svart på vitt. Just nu har jag fan ingen möjlighet att dra ner på tempot. Jag måste plugga i helgen.

Well. Nu ska jag gå och göra mig färdig för ännu ett kvällspass på jobbet. Later.

1 kommentarer:

Ananas sa...

Skönt att det gick bra iaf. Nästan så jag också blev kär i läkar´n ;)

Hoppas proverna du ska ta till veckan intevisar något allvarligt. Bättre att försöka ta det lugnt än att behöva gå på nån behandling ;)

Ha en trevlig och mysig helg!

Kraam