söndag 4 oktober 2009

Som vanligt skäms jag när jag läser igenom vad jag skrivit när jag har mått dåligt. Det känns såhär i efterhand jävligt onödigt att lämna ut sig så totalt och jag känner mig patetisk. Dock skrev jag vad jag kände i just det ögonblicket och just då kändes det bra. Men nu känner jag mig som en looser. Det finns de som har det så mycket värre än mig. Jag har det egentligen ganska bra när man tänker efter. Jag har tak över huvudet, mat på bordet, en familj som älskar mig, Jonas, de bästa vännerna som finns och så vidare... Men jag vill att det ska vara bra på alla plan. Jag känner mig lite girig. Ja, jag tyckte jävligt synd om mig själv när jag skrev förra inlägget, men nu känns det bara konstigt. De där känslorna går liksom över och då känns det okej igen.
Så, nu lämnar vi det bakom oss och går vidare.
Tack för era snälla kommentarer iallafall. Ni är underbara. Och jag vet att ni skulle göra vadsomhelst för att hjälpa mig om ni kunde. Det där anonyma tipset om Efamol lät ju i sanning intressant.

Jag återkommer senare. Nu ska jag och Jonas äta brunch. Vi tog oss en rejäl sovmorgon idag. Sedan ska vi på barnkalas i Forshaga. Jonas systerdotter fyller år. Det ska bli kul att höra vad Jenni har att säga om möhippan såhär en dag efteråt. :) Jag berättar lite om den senare.

1 kommentarer:

Marie sa...

Inget att skämmas för alls :-) Alla har vi nog ett sånt inlägg eller två, så du är inte ensam ;-)

Bra att du hade en trevlig dag igår också, kram :-)