tisdag 17 augusti 2010

Blev ni rädda att jag inte överlevt dagen eftersom jag inte skrivit någonting? Höhö. I så fall kan jag meddela att så inte är fallet. Jag lever.

Jodå. Första dagen har varit riktigt bra faktiskt. I början kändes det lite sisådär, för det var ingen som liksom pratade med mig eller frågade mig nånting. Ja, men typ om jag har jobbat med det här förut, var jag arbetat tidigare, om jag tyckte det skulle bli roligt att komma till något nytt ställe, om jag var usk, var jag bodde... såna saker. Allmänt. För att lära känna varandra lite. Istället satt de och pratade om allt annat. Fick heller inte särskilt mycket information om kunderna utan jag fck hela tiden fråga. Förstår att det kan bli jobbigt och tjatigt att dra allt, men den mest nödvändiga informationen man behöver kan ju vara bra att veta innan man går in till någon.

Jag är av den åsikten att kommer det en ny person till min arbetsplats så försöker jag att få den personen att känna sig så välkommen som möjligt och försöker prata med den och vara intresserad och ställa frågor. Då känner sig personen i fråga mycket mer bekväm har jag fått för mig. Man jag kan ju ha fel.
Senare framåt dagen blev det iallafall bättre och vi började prata mer allihop. Det lossnade lite och jag märkte att de var riktigt trevliga när de väl började prata! Det kändes mycket bättre än där på morgonen.

Jag tyckte själv att jag hade utfört ett bra jobb när klockan var 14.00 och jag slutade för dagen. Jag hade liksom inte bara stått där och glott, utan försökt ta egna initiativ och så. Självklart har jag inte alls koll på hur saker och ting fungerar. Jag kan inte namnen på kunderna, bara på en del. Men det kommer nog. Jagade ifatt på en ssk så jag iallafall har fått delegering på medicin och insulin och annat nödvändigt.

Avdelningen verkar bra och trevlig och de i personalen som jag träffat idag verkar trevliga, så det bådar ju gott. När dagen var slut frågade en av de snälla arbetskamraterna om jag ville åka med henne hem. Och det ville jag ju såklart. Vi bor tydligen grannar visade det sig!

Sen jag kom hem har jag mailat K, varit ute och gått i nästan 1 h (ensam, med ljuvlig musik i örat. Underbart.) pratat i tellen med mor och J, lagt i en tvätt, duschat och nu håller jag på att koka lite ris.

Jag har inte sprungit något idag. Anledningen är att jag har ont i benhinnorna och tänkte att det kanske är bäst att vila lite. Jag vill inte få mer ont. Istället blev det en promenad. Kanske blir det en kortare runda imorgon, innan kvällsarbetet om ork finnes och jag inte har alltför ont.

Nu ska det inte hända så mycket mer för mig idag. Jag sitter här i soffan med pyjamas på och sminket borttvättat. Det enda jag har tänkt göra är att hänga upp tvätten, fixa klart middagen och käka, läsa bloggar samt kolla på SYTYCD.

Som ni säkert förstår är jag hemskt trött. Jag sov ju väldigt lite inatt plus att jag är trött i skallen av all den information jag fått idag och så. Man försöker liksom att absorbera så mycket som möjligt och till slut tar utrymmet i hjärnan slut och det blir kortslutning.
Ungefär så.

1 kommentarer:

Marie sa...

Vad bra att det gick bra idag :-) Och att det lossnade för de andra framåt dagen. Jag har lite svårt för att prata med nya människor när de kommer upp till ridskolan men det brukar släppa efter en stund.
Skönt att ha första dagen gjord va? :-)