onsdag 25 mars 2009

Jag har vaknade tidigt idag också. Av mig själv denna gången. Tidigt för att vara mig alltså. Ungefär 9.30. Har varit ute på en promenix med Rebecca. Det var lite, lite behagligare ute än igår, men det blåser ju småjävlar ute idag också.

Efter promenaden styrde vi kosan mot bibblan där det skulle vara informationsmöte som hade med jobbet att göra. Det var ju ett riktigt skitmöte. Kunde gott ha kvittat.
De pratade lite om LAS-dagar och sånt (vilket iofs var bra) men de kom ju inte med någon information som vi inte redan visste egentligen.

Vi tog chansen och frågade om vikariebanken, men där fick vi till svar att vi inte kommer att komma med den här gången heller eftersom vi inte har kompetensen som krävs, dvs usk-utbildning. "Men skynda er och läs färdigt så har ni ju chansen att komma med sen," kvittrade hon till svar. Hur då? Rebecca läser ju på halvfart och kan inte läsa snabbare än vad hon redan gör och jag har ju fortfarande inte kommit in på skolan så hur fan skulle jag kunna skynda mig och läsa färdigt? Jag har ju försökt i över ett år nu! Det är fan inte mitt fel att jag inte har utbildningen, för jag gör ju allt jag kan för att få den.
Jag blir så jävla ledsen. För vi duger ju när ingen annan kan, och till sommaren när de behöver vikarier behövs vi verkligen, men inte resten av året. Vad gör vi annorlunda under sommaren? Varför duger vi då? När de inte har någon annan? Arga tårar bränner bakom ögonlocken och jag skulle nästan föredra att vi inte fick jobba alls. Om de sa: "Nej tack, ni är definitivt inte välkomna här förrän ni har en utbildning. Inte på några villkor." Av ren stolthet så vill man skita i alltihop just nu, men det går inte. För nu har vi ju inget val än att ställa upp de få gånger de ringer och erbjuder oss jobb. Jag har ju ingen annan inkomst, så varje krona är välkommen.

Jag är fan sugen på att öppna ett eget Privat Boende, som Jonas tycker och inte jobba åt den här kommunen mer. Ett boende där de gamla får precis all tid och uppmärksamhet de behöver och personalen slipper stress och press och omstruktureringar hela tiden. Ett värdigt hem för människor deras sista tid i livet. Men jag kan ju ingenting om att öppna eget och så. Tyvärr. Kanske någon av er läsare är sugna? ;) Who´s with me?

Jag är inte på bra humör just nu.
Men en trevlig sak är att Jonas hade bakat fina surdegslimpor när jag kom hem.
Han är så duktig. Och goda var de också.
Nu ska jag ringa Robert och gnälla lite.


2 kommentarer:

Sara sa...

jag är med! ner med kommunen!

Anonym sa...

Men vilken fin ide.
Skulle lätt vara med på den ideen=)

Jag har inte riktigt fått svar på sjukdomens storlek än, bara den första kollen är gjord och ett namn har jag fått på syndromet...
har tagit mer tester..så jag väntar på ny tid hos ying.
Hon har varit riktigt bra mot mig.
tar mig på allvar skönt kan ja lova efter ett helt liv med dessa problem och ingen som tagit tills sig det jag sagt...