onsdag 25 mars 2009

Robert har nästan precis åkt hem och jag har tagit med mig datorn och krupit ned i sängen.
Vi har suttit och spånat ännu mer på planerna om ett privat boende. Vi fullkomligen bubblar av ideér!
Om vi får drömma fritt så skulle vi ha ett hus typ på landet, med en liten trädgård med tillhörande växthus där vi odlar gurka, tomater och lite annat smått och gott. (och vindruvor, för det vill Robert att vi ska göra vin av sen.) Ett litet grönsaksland med morötter och sånt, en rabatt med blommor som våra kunder (boenden) får ta hand om och greja med om de vill.

Det ska vara modernt och upprustat och helst ha solceller på taket och lågenergilampor överallt. Alla ska såklart ha varsitt rum med dusch/toalett, ett gemensamt matrum. Vi ska laga maten själva och använde endel av våra egenproducerade grönsaker (när det är säsong) och de gamla ska vara delaktiga och hjälpa till med matlagning och dukning och allt som hör till.
Olika aktiviteter ska finnas, såsom korsord, promenader, målning, påta i trädgården, kortspel och sällskapsspel, eventuellt massage och ljusterapi.
En dag i veckan ska någon komma och spela och sjunga gamla klassiker och de som vill får sjunga med.

Personalen ska bestå av en noggrant utvald och bra grupp av olika människor som har en sak gemensamt, de brinner för samma sak, nämligen att ge våra gamla ett värdigt och bra liv den sista tiden de har kvar. På ett ställe där man skulle vilja att ens egna anhöriga fick leva lyckliga den dagen de inte klarar sig själva längre och där de till slut drar sitt sista andetag. Där man själv skulle vilja bo om man var gammal. Ett ställe där vården går först och att det alltid är individen som kommer i första hand. Människan.
Respekt, medmänsklighet och lyhördhet ska vara några av nyckelorden i verksamheten. Personalen ska vara harmonisk och inte stressade över att det inte hunnits med att städas, tvättas, bytts i sängar, lagats mat, duschats under veckan. För är personalen mer harmonisk blir även kunderna mer harmoniska tror jag. Och självklart kommer vi att hinna göra alla de där grejerna utan att vara stressade eftersom vi har strukturerat upp arbetet och hela tiden arbetar efter en plan. Dessutom ska det inte vara för många boenden, man ska hinna med att vara lika länge hos alla.

Det skulle vara underbart att få det att fungera.
Dessvärre är det ju lättare sagt än gjort och kommer förmodligen aldrig bli mer än en dröm.
Sååå mycket pengar som ska till, kompetensen finns inte för att driva något sådant heller, och vi kan ingenting om ekonomi och såna saker. (Jonas är iofs ganska haj på det.) Man ska ha ett ansikte utåt som kan stå för verksamheten och svara på frågor och det kan ju inte jag, som typ kallsvettas och börjar stamma så fort jag ska ringa till en myndighet bara för att jag är så blyg. Man ska ha koll på läget och vara påläst. Ja, ni fattar var jag vill komma. Det GÅR liksom inte.
Tanken är dock god. Idén är alldeles fantastisk, om jag får säga det själv. :)

4 kommentarer:

mindcrime83 sa...

Det är ingen utopi. Vill man någonting tillräckligt mycket går det att genomföra. Och du verkar vilja det där ganska mycket så fortsätt spåna och planera.
Det ligger rätt i tiden, inte minst =)

Malin sa...

Jag håller med dig! Du har precis presenterat en av mina drömmar, jag har mallen klar redan, men var börjar man? Drömmar är till för att förverkligas, allt är möjligt... Men man måste vara flera som går ihop, om man ska starta upp så stora projekt!! Vad det gäller smyckena, skoj att du tycker om dom!!! Mitt huvud sprudlar av ideer till nya, men jag väntar på mera varor att tillverka av...kramiz M

Marie sa...

Vore inte alls fel att spendera sina sista år på det viset :-)
Nu törs jag knappt tänka på hur det skulle kunna bli när jag är gammal.

Malin sa...

ingen dum ide! Vi får slå våra kloka huvuden ihop, hihi... Är det något speciellt smycke du funderar över? Ha en fin kväll! Kramiz M