söndag 1 mars 2009

Det har varit en jävligt lång dag.
Vaknade 03.40 inatt av att jag var helt täppt i näsan och inte fick någon luft! Bihålorna värkte och jag fräste och snöt mig som en stolle för att försöka få fri passage i snoken igen. Trots mina tappra försök samt en halv nässpraysburk hjälpte det föga. Alltså kunde jag inte somna om. Kul. Särskilt med tanke på att jag skulle upp och jobba klockan sex. Slumrade väl till litegrann och när klockan ringde var jag helt borta. Kände mig alldeles ur funktion och dödsförkyld, så Jonas tyckte att jag skulle stanna hemma, men med min höga arbetsmoral (Läs: stönighet) så ska det mycket till för att jag ska stanna hemma. Dessutom behöver jag verkligen de där 10 timmarna med helgob. (Ny månad, vilket betyder att det är dags att börja jaga timmar igen!)

Klarade med nöd och näppe av första etappen på arbetspasset. Mina kollegor tyckte att jag skulle stanna hemma de sista timmarna mellan 17.00 och 21.30, så kunde de försöka få in någon annan, men det vägrade jag. Efter att ha däckat direkt jag kom hem och sovit i två timmar vaknade jag brutalt av en djävulsk smärta i benet. Jag skrek rätt ut. Min första tanke var att jag måste ha fått en propp i vaden och att jag kanske skulle behöva amputeras från knäet och ned. Efter en bråkdels sekund förstod jag att det "bara" var kramp. Men jävlar vad ont det gjorde. Gick och haltade i flera minuter efter att själva krampen släppt.

Det gick bra på jobbet i andra halvlek med tanke på omständigheterna, men jag är så jävla orkeslös och blir helt slut så fort jag rör mig. Nu är jag verkligen sliten. Ska bli så skönt att få vara hemma imorgon och bara vila. I need it bad.
Jag hoppas att jag kommer vakna imorgon och känna att förkylningen börjar avta. Känns dock icke särskilt troligt just nu. Snyter mig ungefär var tredje minut.

2 kommentarer:

Nathalie sa...

Hoppas att du kryar på dig!! kramis

Mia sa...

Haha, kramp är inte kul! :-)